Onsdag 1 september

I raden av omöjliga situationer kommer här ännu en. Jobbar du – då kan du inte samtidigt ha problem med din nyinköpta dator. I alla fall inte om datorn är av märket Acer.

Detta stod helt klart då jag idag skulle ringa supporten för att diskutera nätverkskort. Döm om min förvåning då jag då upptäckte att supportens öppettider var mellan klockan nio på förmiddagen och fem på eftermiddagen. Och man hade öppet enbart vardagar. Hur tänkte man?

Dagarna då jag är hemma före fem är lätt räknade. I och för sig var jag ju faktiskt hemma kvart i fem idag, men att på den lilla kvarten hinna ta reda på supportens nummer, starta upp datorn och gärna kanske något som bevisar att jag faktiskt har garanti kvar har man inte det tar denna support 13 kronor minuten för ett samtal).

Detta samtal är ju heller inget man gör från jobbet. En förutsättning för en effektiv felsökning är nog att man har datorn framför sig.

Så nu gäller det alltså att hitta en eftermiddag med något kortare eftermiddagsskift. Och detta helst innan garantin går ut.

Fredag 3 september

Pontus Wernbloom tvåmålsskytt i EM-kvalet. Se där ett spel jag aldrig spelade. Och ett spel som troligtvis har givit en del pengar. Men nu kan jag överse med den missade chansen till storkovan. Jag kan också förlåta den gode Wernbloom en del ganska puckade uttalanden. Vissa blir ju nobelpristagare, andra kickar boll. Idag är den gode Pontus kung. Nobelpristagarna får jag ära någon annan dag.

Måndag 6 september

Hade planerat att åka förbi affären efter jobbet. Jag var tvungen att köpa spaghetti (prio ett) och potatis. Naturligtvis kom jag inte ihåg detta. Något jag lätt kunde konstatera då jag kom hem och en sen middag skulle tillagas. Väl där upptäckte jag att det faktiskt fanns andra råvaror som måste inköpas till den planerade korvgrytan. Allt skrevs upp på en inköpslista och jag drog iväg. Jag fyllde min kasse med rotselleri, persilja och purjolök. Väl hemma bestämde jag mig för att min sena middag skulle bestå av de Bullens pilsnerkorv som blev kvar efter mitt fredagsmys. Samtidigt som korven kokade upp, kokade jag även upp spaghettivattnet, eftersom pastan behövdes till morgondagens matlåda. När detta vatten kokade som bäst slog det mig – spaghettin!!!! Inte fasen hade jag kommit ihåg att göra detta inköp – icke! Prio ett hade blivit prio överflödigt.

Att jag sedan lyckades med konststycket att istället för senap spruta på flytande margarin på korven var ju en lågoddsare… Färgen på flaskan var ju nästan detsamma.

Senilitet? Ja, jag är rädd för det…

Onsdag 8 september

I valtider måste man svara på sin vakt. Halvsanningar och rena lögner haglar i luften. Men det år inte bara politikerna som man måste se upp med.

På SVT:s morgonprogram i morse var det telefonväkteri med centerledaren Maud Olofsson. En upprörd dam ringer in till programmet och börjar spy galla över regeringens utförsäljning av de statliga myndigheterna. Det bara ökade priserna påstod hon med emfas och tog bilbesiktningen som exempel. Senaste gången hon besiktade bilen hade det kostat 300 kronor, nu gick det på 500, hur kunde Maud förklara det hela? Maud verkade helt tagen på sängen och rabblade upp ett standardförsvar för utförsäljningarna. Men när SVT äntligen lyckades stänga av den inringande damen och Maud fick en annan fråga att fundera över blev jag sittande i soffan, kanske inte chockad, men lite förundrad. 500 spänn, och jag som ska besikta bilen snart.

Som om bilprovningen hade vetat vad som skulle tas upp på utfrågningen låg en kallelse till den årliga genomgången. Samt en räkning på 300 kronor. Så jag förstår varför Maud såg lite förvirrad och pressad ut. Hon hade blivit utsatt för ett gammalt politikerknep – låter du tillräckligt tvärsäker är det ingen som vågar ifrågasätta dig.

Söndag 12 september

Det värsta med att vara förkyld är att konditionen går ner så förskräckligt. Framförallt om denna förkylning varit kombinerad med lite feber. Detta blev alltför tydligt idag. Jag skulle vandra till Coop Fjällbacken för att skicka ett paket. En lätt promenad på cirka 700 meter. Och jag blev alldeles färdig. Det var inte så att jag var andfådd. Det tog stopp långt innan jag kom dit. Och sedan måste jag ju gå tillbaka också. Och då kom svettningarna. Så ni kan ju förstå uppgivenheten då jag väl uppe i lägenheten märkte att jag glömt min adressbok på affärens spelhylla. Och då kunde jag konstatera att även cyklingen innebar en något tyngre ansträngning är vad det innebar i förra veckan.

Måndag 13 september

Jag kan ju inte påstå att jag följt med varje valdebatt, partiledarutfrågning och politiskt telefonväkteri i denna valrörelse. Ja, faktum är att jag skäms lite grann. På något sätt har jag alltid befunnit mig på någon annan plats eller annan kanal då det hettat till i etern. Men igår följde jag ändå debatten mellan de två statsministerkandidaterna. Och skrämmande att konstatera att det var inte en enda replik som överraskade mig. Inget ”jaså, tycker de sådär…” eller ”det där var ett nytt sätt att se på det…”. Helt enkelt det var en timme av gammal skåpmat som även jag med min begränsade valdebattsvana hade hört förut. Möjligtvis så Reinfeldt lite mer butter än vanligt och Sahlin verkade lite lätt uppgiven. Det enda som kanske överraskade mig lite var Reinfeldts avslutningsanförande. Inte med ett ord uppmanade han tittarna att rösta på moderaterna. Istället Var hans budskap att ”rösta fram en stark regering som inte var beroende av Sverigedemokraterna. Detta kan ju antingen visa på samma kaxighet som fanns hos den journalistkollega jag en gång hade i Härnösand. Han hälsade alltid telefonörer med orden ”Välkommen till tidningen”, trots att Härnösand på den tiden faktiskt hade två tidningar och tillika bittra konkurrenter. Min forna kollega menade nämligen att egentligen fanns det bara en tidning värt namnet i Härnösand – och det var den vi jobbade på.

Men Reinfeldts anförande kan också vara utslag av ett slugt taktiskt spel som har grund i de senaste väljarbarometrarna. För visst brukar dessa slå fel ibland, men så fel att faktiskt de rödgröna kommer att få egen majoritet lär de inte slå. Men Alliansens siffror däremot visar att med ett bra valutfall, så visst. Möjligheten finns att Sverigedemokraterna vid ett intrång i riksdagen kommer att bli ett marginaliserat småparti som ingen behöver lyssna på. Och denna lockelse kan vara stor för de ännu osäkra väljarna som tycker att det viktigaste med detta val är att Sverigedemokraterna inte kommer in i finrummet. Kan vi ha sett ett dolt taktiskt knep från moderathåll denna söndagskväll.

Tisdag 14 september

Dubbelmoral eller moralpanik det är frågan. Jag var nog inte den enda som lyfte ordentligt på ögonbrynen när nyheten kom om att en Vänsteravdelning haft en strippa som underhållning på ett internt valmöte. Det parti som annars brukar anse sig vara en hårdnackad motståndare till lättklädda flickor (på sin höjd kan man ju acceptera en graviditetsfilm med Gudrun Schyman från 70-talet). Någonstans har det brunnit i någon planerarhjärna tänkte jag. Och tydligen tänkte också en del mötesdeltagare samma sak och lämnade mötet.

Men ännu mer förvånad blev jag när jag hörde de ansvariga försöka försvara handlandet. Här var det inte fråga om en pudel. Taleskvinnan släppte lös en hel kennel med pitbulls. De som kritiserade uppträdandet var antifeministiska, var budskapet. Och hon använde också ordet moralpanik, troligtvis riktat mot de mötesdeltagare som lämnade mötet och de från partiledningen som förfasade sig över det inträffade.

Här kommer dubbelmoralen in. Tydligen är det en feministisk handling att ta av sig kläderna om man vill håna högern, men att ta av sig kläderna som kulturyttring (jo, det är väl så många strippor ser sig) är att sälja sig åt det patriarkala samhället. Vem är det som bestämmer var skiljelinjen går?

Måndag 20 september

I förra veckan skickade min före detta chef ett sms där hon tyckte vi skulle träffas så hon fick ge sin syn på Lennarts budgetförslag – jag vet inte vem Lennart är och jag har definitivt ingen uppfattning om hans budgetförslag.

Idag fick jag ett annat sms från en Albin, som berättade att han inte skulle med den här veckan (vart funderar jag?) sedan gav han bonusinformationen att han skulle börja träna torsdag och fredag. Bara så jag skulle veta. Behöver jag nämna att denna Albin inte ingår i min bekantskapskrets. Enligt Eniro ska det nummer som sms:et kom ifrån, höra hemma i Borensberg, där i och för sig jag en gång på väg hem från min kusins bröllop fikade tillsammans med mina föräldrar, men annars har jag inte många kopplingar till denna ort.

Fredag 24 september

En undersökning visar att det är farligt att sms:a och köra bil samtidigt. Jaså???

Man har också undersökt hur mycket olika åldersgrupper sms:ar och kommit fram till att pensionärer är den åldersgrupp som sms:ar minst. Åh fan.

Lördag 25 september

Att mitt humör och allmäntillstånd är väldigt väderberoende är ingen nyhet., Men frågan är om detta tillstånd inte blir värre ju äldre jag blir. Ta denna dag som exempel. Jag vaknar vid sjutiden och gör ett snabbesök på toaletten. Ute smattrar regnet på mina fönsterrutor. Följaktligen gick jag och la mig igen. Tre och en halv timme senare vaknade jag på nytt. Regnet smattrade fortfarande. Och både kropp och själ sa åt mig att stanna i sängen. Men förnuftet – ack detta jädrans förnuft – sa att man kan ju inte ligga och dra sig klockan halv elva.

Sedan följde en lång och besvärlig kamp. Jag måste ju till affären och Systemet. Men att äta frukost verkade vara ett dagsverke denna dag. Och utanför smattrade regnet hårdare än någonsin.

En timma senare lyckades jag äntligen ta mig ut till bilen och glida iväg mot shoppingcentret. Regnet hade faktiskt lugnat ner sig lite, men det var fortfarande en tråkig grå färg som dominerade. På radions P4 diskuterades det om man fick säga dagispersonal eller om man skulle använda den numera officiella benämningen förskolepersonal. När jag kommit fram till slutsatsen att det inte var något satirprogram utan faktiskt en seriös diskussion, flydde jag från denna pseudodebatt till en reklamkanal fylld med skvalmusik och dålig radioreklam.

Nu har jag druckit kaffe, allt ackompanjerat av regnet på fönsterrutan och försöker samla kraft och energi för kvällens kräftskiva. Det går väl så där… En varm dusch kanske hjälper.

Tisdag 28 september

Igår frös jag ordentligt då jag såg Gefle förlora mot Halmstad på Strömvallen.

Idag åkte vinterjackan fram. Samt en mössa som var i stort behov av en tvätt. Så nu kan vi en gång för alla slå fast att sommaren 2010 är över.

Onsdag 29 september

Igår hade vi besök av en dam från företagshälsovården. Ergonomi stod på programmet. Utgångspunkten var att vi säkert satt fel. Och visst kom det en djup suck från henne då hon dök upp vid mitt skrivbord. Du sitter ju som en hösäck var budskapet. I princip verkade de flesta inställningar fel. Och att jag inte hade ont i varje led i kroppen måste vara världens åttonde underverk var budskapet. Eller egentligen sa hon ju inte detta, men det var vad jag tolkade in i hennes suck.

Och för att glädja henne sa jag att visst kunde jag höja bordet lite, om man samtidigt sänkte skärmarna. Och kanske skulle man kunna ändra stolens armstöd lite. Och tangentbordet går säkert skjutas fram lite. Där var dock problemet att jag i ett uppvisande av fantastiska ingenjörstalanger satt fast tangentbordet i bordet med ordentliga kardborreband. Endast med våld lyckas jag få tangentbordet några centimeter framåt.

Sedan gick ergonomidamen loss ordentligt på min stol. Hon lossade den där spärren som låste stolen i ett läge. Plötsligt förvandlades kontorsstolen till en gungstol och jag fann mig panikartat balanserande, så inte en hastig rörelse skulle göra att jag kastades av stolen. Men så ska det tydligen vara för att kroppen ska må bra. Varför???

Nåväl, jag har suttit som en hösäck i över 40 år nu, och jag misstänker skarpt att om jag nu försöker ändra mig kommer jag ganska snart verkligen ha ont i de flesta delar av kroppen. Och ergonomidamens hot om att hon skulle binda fast mig i stolen om hon såg mig säcka ihop på stolen ytterligare en gång tar jag ganska lätt på. För när hon idag avslutade del ett av hennes ergonomiinsats på min arbetsplats, hade hon andra anställda hösäckar att sucka över.

Och hon har nog heller inte märkt att jag nu åter har fixerat stolen i ett fast läge och faktiskt sänkt bordet en del.

Hem