Onsdag 1 april
I dag är det första april. Men jag lovar - varenda ord i detta inägg är sant.
För trots lite väl kalla nätter kan jag idag faktiskt rapportera om två stycken vårtecken.
Detta var för det första dagen då min Toyota fick nya (nja, egentligen ganska gamla) sommarpjucks. Och jag vet inte om orsaken är de senaste dagarnas "skrapa rutan"-väder, men det var verkligen lugnet före stormen på Vianor. I själva verket var intrycket att de bara stod och väntade på att jag skulle dyka upp till den bokade tiden. Och ska sanningen fram såg jag inte till någon som hade tiden efter mig heller.
Det andra vårtecknet är att de äntligen tagit bort vintrerns ansamlade lösgrus i cykelviadukten under Kaserngatan vid Staffanskyrkan. Det har under någon månads tid varit näst intill livsfarligt att ta den ganska skarpa kurvan när jag varit på väg till jobbet. Lösgrus kan ibland nästan vara värre än nysnö på osandad is.
Det konstiga med just denna sväng är att de faktiskt varit och sopat undan lite grus tidigare, Men av någon outgrundlig anledning lämnade de gruset just då svängen går över till en 90 graders böj. Ungefär som om de tänkt att vi lurar folk att ta fart innan de får sladd i gruset. Gör sig säkert bra i Dolda kameran...
Kan ju förresten nämna att när man kommer upp på Hillmansgatan är gruset på cykelvägarna ännu ej bortforslat. Den etappen tas väl någon gång runt midsommar.
Det som tog mig 10 månader - tog Röda Korset en halvtimme. Nu har min lägenhet äntligen befriats från övertaliga fåtöljer.
Historien börjar den 9 mars 2014. Lockad av reklamen om att butiken erbjuder 1500 kronor för den gamla soffan, oavsett skick, tågar jag in på Mio Valbo och väljer en snygg grå soffa inklusive en fåtölj med fotpall. Leverans lovades om åtta veckor.
Och de höll ord. Exakt två månader senare, den 9 maj, levererades soffa och fåtölj. Samtidigt tog levererarna med sig den gamla soffan med buller och bång. På grund av omild behandling var den i princip ännu mer obrukbar när de till slut släpade den nerför trappen.
Kvar blev dock två stycken fåtölj. En omklädd öronlappsfåtölj som egentligen tillhörde soffan. Dessa möbler köpytes in under min tid i Halmstad i slutet av 90-talet. De hade renoverats av något arbetsmarknadsprojekt. Soffans tyg hade dock på grund av alltför flitigt sittande från min sida visat klara trötthetstendenser. Men fåtöljen hade klarat sig bra. Den sitter jag tydligen inte alls lika ofta i.
Den andra fåtöljen har även den sitt ursprung från Halmstad. Trots den rosa färgen köpte jag den från stans auktionshus för några hundringar.
De senaste månaderna har dock dessa fåtöljer mest fått göra tjänst som lagerplats åt allehanda klädpersedlar. Och planen har hela tiden varit att skänka dem till någon välgörenhetsorganisation. Men eftersom jag inte har någon kula på min alltför lilla bil har jag varit beroende av att någon hämtar möblerna. Och för att någon ska hämta dem måstye jag ju meddela att de finns. Och det är här det har felat. Jag har helt enkelt inte haft tid/ork/motivation/eller nåt annat att kontakta någon.
Men idag slutade jag jobbet redan klockan två. Och motiverad av det vackra vädret svängde jag in på Röda Korsets second hand-affär Kupan på Brynäs Centrum och frågade om de var intresserade. Ja, är de hela och säljbara så visst var beskedet. Damen tog mitt namn och telefonnummer och förklarade att de som körde deras bil skulle kontakta mig. Klockan var då 15.00.
Jag hade knappt kommit hem innan det plingade till i min telefon. De var så snabba att tydligen inte ens signalen kunde gå fram utan en röst talade med mitt mobilsvar. De ville bestämma tid. Jag ringde upp och det visade sig att de kunde komma direkt.
Sagt och gjort - jag hann knappt säga adjö. Klockan halv fyra hade bägge fåtöljerna lämnat min lägenhet. Jag skickade dessutom med en damejan som bonus.
Jag ådrar mig en sträckning under stretchingen EFTER spinningpasset och den träningsoverall storlek XL och modell myspys (vad jag trodde i alla fall), jag köpte under helgens besök i Vingåker, slimmar åt som om det vore en tights. Vad säger egentligen detta om denna gamla slitna kropp. Och då har jag inte ens nämnt den indivaliditet som min träningsvärk från säsongens första löprunda förärade mig.
Det är konstigt hur stark tankens makt egentligen är. I går hade jag tid hos frisören. Inte för att jag egentligen är så långhårig, utan för att detta var den tid som blev bestämd vid mitt förra besök. Men i onsdags ringde de från salongen och berättade att min frisör var sjuk, kunde jag flytta fram tide en vecka. Och plötsligt växte mitt hår flera centimeter. Nu är det nästan det enda jag tänker på - hur långhårig jag blivit.
Efter ett oändligt bråkande med publiceringsverktyg, kameraöverföringar, förstörda bilder och något illasinnat virus som drabbat min dator (och framförallt mina bilder) har jag nu lyckats publicera en sida med bilder och fakta om Turkiet. Du hittar den här.
En biltripp mellan Stockholm och Gävle är inte det mest upphetsande man kan uppleva. Men Radio Stockholms trafikrapporter lättar alltid upp stämningen. Dagens höjdare var att det stod en säng på E4:an söder om Hallunda (i norrgående körfält). Nästan att detta slog lördagens följetong om cyklisten som hade tagit sig ut på motorvägen. Under min tur mellan Norrtälje och Stockholm kunde jag med ökar intresse via radion följa den tappre cyklistens färd norrut från Arlanda mot Uppsala.
Om det sedan var sängen som var boven, men under färden mot Gävle drabbades jag av en akut trötthet som tvingade mig att stanna på motorvägens vägren. Men enbart för att kunna ställa frågan "var finns sängen då man faktiskt behöver den".