Onsdag 1 februari
Det har gått över tre år sedan jag bytte hemsideleverantör till one.com. Och nu har den sista delen av överflyttandet startat. Nu har jag nämligen börjat publicera kåserierna som numera mest är en flukt på en sedan länge begraven verklighet. För mig skapar de i alla fall emellanåt ett nostalgiskt leende.Kåserierna kommer att publiceras efterhand - just nu är de fyra första ute på nätet igen.
Tisdag 14 februari
Under en lång tid har mitt mål varit att gå och spinna två gånger i veckan. Och jag tror i stort sett varje vecka sedan nyårshelgen har jag också lyckats boka två pass i veckan. Men jag har alltid lyckas finna på en bortförklaring så att min träningsdos stannade vid en gång i veckan. Jag har haft för mycket att göra, ont i halsen, varit för trött och glömt träningskläderna. Och en gång lyckades jag få en prick i Friskis protokoll på grund av att ett möte tog för lång tid.
Men denna vecka hade jag bestämt mig – nu finns inga bortförklaringar. Jag bokade in tisdag och torsdag under rubriken ”ingen återvändo”. Men vad händer? Jo, vid lunchtid idag kom ett sms från Friskis&Svettis. Spinningen inställd på grund av sjukdom. Och till att beställa tid någon annan tid eller någon annan aktivitet räckte inte min inspiration.
Så nu är det bara att ta nya tag nästa vecka.
Torsdag 23 februari
I dag har Nilsson varit sliten. Till och med så att jag hoppade över myskvällen som kollegorna ordnat på jobbet.
Nej, jag är inte sjuk. I alla fall inte officiellt. Men någon diagnos måste det nog vara.
Dagens något slitna yttre skyller jag på gårdagens snöoväder i Västernorrland. Detta gjorde att ett antal långtradare blockerade E4:an söderut. Vilket i sin tur gjorde att spelarna i Björklöven blev ordentligt försenade till matchen mot Timrå. Och hemma i värmen i lägenheten i Gävle satt jag och slötittade på någon match som spelades i Småland. Allt medan jag väntade på första nedsläpp i Medelpad.
Och till slut, två och en halv timme försenad, kom äntligen matchen igång. Och efter ytterligare dryga två timmar, kvart i tolv, kunde jag jublande konstatera att Löven tog tre blytunga poäng. Och när jag då äntligen kunde krypa till kojs var jag så uppe i varv att det var omöjligt att somna. Klockan hann passera ett innan jag äntligen fick påhälsning av John Blund. Och eftersom reveljen gick 20 över sex är det inte konstigt att jag varit lite slak idag.
Men faktum är att jag även var lite slak i tisdags. På måndagskvällen var det nämligen också match. Den var i och för sig inte försenad. Men då spelade Löven så erbarmligt dåligt att jag både var deprimerad och upprörd över detta. Vilket gjorde att sömnen lät vänta på sig-
Så någon diagnos måste det vara. Detta med att humöret växlar så oerhört efter hur favoritlaget spelar. Och med tanke på hur Björklövens formkurva har varit den senaste tiden så har denna vinter varit en ordentlig prövning för oss Lövenfans. Och att man numera kan följa varje match på TV gör inte det hela bättre. Enda botemedlet är att gå ut och umgås med folk som inte bryr sig ett dyft om ett Umeålag på dekis. Och sedan när kvällen är slut via text-TV kunna konstatera att ikväll gick det bra.
Måndag 27 februari
En amerikansk krigsreporter vandrar runt i Rosengård och har det ganska tråkigt. "Om jag ska jämföra detta med min hemstad Chicago så är det skrattretande", förklarar han. Farligast var tydligen isfläckarna som den trilskande vintern hade lämnat. Få se om Donald Trump använder det inslaget i nåt tal…
Tisdag 28 februari
Igår gjorde jag debut som medlem i Svensktoppsjuryn. Det blev Måns, Miriam och någon nykomling jag redan glömt namnet på som fick mina röster. Så nu vet ni vem ni kan skylla på när listan presenteras på söndag. För min del är tiden förbi då jag varje söndag (har det inte vissa tider varit lördag som gällt?) satt klistrad vid radion för att lyssna på veckans lista. Men jag får väl försöka ta mig tid på söndag. Om inte Vasaloppet tar upp allt mitt intresse…